En kopp te på bordet och en kvinna sitter intill den. Tankarna surrar och snurrar runt.

Hon brukar dricka om natten. Det är lugnande för själen.

I rummet intill sover en man. Hon vet inte om hon känner honom. Hon hör hans andetag. I ett annat rum sover en pojke. I källaren sover en flicka eller kvinna, hon vet inte vilket.

Hon kan se sig själv reflekteras i koppen. Det är ett allvarligt ansikte: hoptryckt mun med smala läppar, rynka i pannan och håret stramt med en knut i nacken.

Hon tar upp koppen och för den närmare för att tydligare se sitt ansikte. Allt blir ett brusande hav. Hon går till fönstret och ser ut i mörkret och ser hur TVn står på i vardagsrummet.

Så hon vänder om, går dit och stänger av.

Ovanpå står svärmors ljusstake. Lätt sprucken efter en fest. Hon tar den i handen, känner dess tyngd, ställer tillbaka den. Tar upp sin kopp med te igen.

I en alltför hastig rörelse spiller hon på byxorna hon har köpt själv. Hon känner hettan sprida sig över låren och hur havet slutligen stillnat.